Christina Aguilera - Back To Basics {Recension}



Mitt slutgiltiga betyg på albumet: #####+++++

I tisdags, den 15 augusti, landade Christina Aguileras nya och helfräscha retroalbum Back To Basics i skivbutikerna, globalt sett.
Men först dagen därpå, den 16 augusti, kunde jag få detta kolossalt megaraffiga albumet i handen.(!) Detta är dessutom ett dubbelalbum, och Christina verkar ha lagt ner en mycket kraftfull, klingande glasklar och genomlysande energi till sitt magnifika verk! Albumet omfattar sammanlagt 22 stycken spår.

Här väljer sånggudinnan att vara retrospektiv i hög grad, och därmed sjunga egenskriven musik där hon dels hyllar de legender och divor som prydde konvoluten mellan åren 1920 och 1940. Plattan inkluderar en färgaprakande kombination av utsökt musikdramatik, spetakulära ballader, gospel, jazz, suggestivitet, soul och blues och gammeldags metaforer som hänsyftar på sann erotik.

Enligt mitt tycke så är så gott som VARENDA låt, med dess enastående lyrik och smäktande stämma och melodi, ett guldkorn i sin egen klass. OUTSTANDING fullt ut! Det tveklöst BÄSTA albumet som jag någonsin har hört i världshistorien. I och för sig är ju detta en smaksak. DEFINITIVT kongenialt med vad som verkligen tilltalar mig musikmässigt... Och OFÖRNEKLIGEN så är Mrs. Aguilera kapabel att krossa glas med sin genomljuvliga och rekordhärligt maffiga röst som omfattar hela 4 oktaver.
För mig är det klurigt att bestämma mig för några enskilda låtar som överträffar de andra, efter som alla spår (som sagt var) har sin idyll.
Men trots allt och ganska provisoriskt, så väljer jag nog ut Mercy On Me, The Right Man, Candy Man, Hurt och naturligtvis Ain't No Other Man.


Hursomhelst, så har jag umgåtts intensivt med Franciska i måndags, onsdags, i fredags och idag... Jag övernattade även hos henne under natten till idag. Vi har haft överbeträffande roligt dag för dag. Imorgon hade vi även tänkt besöka en biograf och ta oss ett dopp någonstans. Just det, under gårdagen satt vi och myste tillsammans framför 2004-skräckisen Strandvaskaren. *Huuuu*! :)

I tisdags såg jag även Pirates of the Carribbean med ett sällskap. Överträffande magisk och sagohistorisk!
I torsdags var det den centrala, och även utspridda, kulturfestivalen som ägde rum. Jag var där med ett gäng i Kungsträdgården och lyssnade bland annat på ett skickligt framträdande med udda, maffig, smäktande sång och basfiol...

Igår träffade jag en ny, förvånansvärt sympatisk pianolärare på Södermalm. Vilket brett register hon har alltså! Där tänker jag börja ta lektioner... :D Och i övermorgon startar min nya fräschingskola... St:a Birgittas Folkhögskola! En katolsk variant med almän linje, med inslag av mycket samarbete, matkultur och ekumenik. Talar nog om mer efter första veckan!

Peace Out!
Sanna